Senaste
Meteoriter, tektiter och naturligt glas
Meteoriter-"rymdstenar":
När vi ser ett stjärnfall är det en meteor som tagit sig in genom jordens atmosfär. Meteorerna hinner dock oftast brinna upp innan de når jordytan p.g.a. friktionen mot atmosfären. Ibland händer det att materialet är större och inte hinner brinna upp och då kan meteoriter falla ned på jorden. Meteoriter är per definition utomatmosfäriska objekt som landat på vår jord. Meteoriter består oftast av järn, nickel och/ eller sten i varierande mängd.
Ex: Meteorit, Campo del Cielo, Argentina
Föll för ca. 4800 år sedan. Upptäcktes 1576.
Tektiter:
Hur tektiter bildas finns fortfarande olika teorier kring. Några av dem är bl.a. att de skulle vara från månerruptioner, eller att de är egna meteoriter ( glasmeteoriter ), eller att de bildats vid nedslaget av meteoriter. Det som verkar sticka ut när man skall utvärdera de olika teorierna är bl.a. att tektiter inte gör något utslag för kosmisk strålning, att ingen har nånsin bevittnat ett tektitnedfall och att det finns inte några assoccierade tektiter runt de allra största kända meteoritnedslagen/ kratrarna på jorden ( sägs det ). Även deras avsaknad av vatten sägs vara förbryllande om de uppstått häromkring.
Vi själva utgår från den sistnämnda teorin och här är någonslags sammfattning av den ;
Vid nedslaget av en meteorit kan glas bildas. Tektiter beskrivs som förstenade gasblandningar från impaktområdet, området där en meteorit har slagit ned. Tektiter hittas endast i anslutning till impaktkratrar där kratern är större än 10 km i diameter och meteoren varit över 500 meter i diamater. Den extrema hetta och det tryck impakten påverkar jorden med nanosekunder före nedslaget förvandlar luften framför till plastma vilken förglasar materialet på jorden och skjuter iväg det upp i atmosfären innan meteoren landat. Vissa fastnar i omloppsbana där uppe. Andra faller ned på jorden igen. Kemiskt innehåller tektiter ca 75% kiseldioxid samt ämnena Al, Fe, Ca, Na, K, Mg, Ti och Mn. Tektiter skiljer sig från vanligt glas genom mindre mängd Na och K.
Lite kuriosa:
Man har funnit i arkeologiska utgrävningar i Österrike spår av att cromagnonmänniskor bearbetade tektiter till vassa verktyg. Dateringen på dessa fynd ges till ca. 29.000 fKr. Även fynd i Fillipinerna visar att människor använde bearbetade tektiter som verktyg under pre-neolitisk tid.
Ökenglas: Ökenglas benämns inte som tektit, även om mycket av omständigheterna verkar likna varandra. Ökenglas anses vara sand som smält i anslutning till ett meteoritnedslag, när en meteorit har kommit flygande över sanden och smält den. (Sand som består till största delen av kvarts, SiO2) De bildas dock inte i kontaktzonen som tektiter gör och man har kommit fram till att de heller inte blivit heller blivit uppkastade i atmosfären.
( Att ökenglas hittas i öknen mellan Libyen och Egypten gör att man kan börja fundera på om detta glas kan ha något samband med en meteorit som sägs ha slagit ned i Egypten under Tutankhamons tid? Jag tänker på Tutankhamons "rymddolk" , ett program som gått på tv nyligen, finns på svt-play :Tutankhamons rymddolk | SVT Play )
Ex visar sk. Libyanskt ökenglas
Fulguriter:
Fulguriter kallas för förstenade blixtnedslag. När blixten slår ned i sand ( SiO2) smälter sandkornen och bildar tubliknande glasrör. Namnet fulgurit kommer från latinets Fulgur= blixt.
Obidian:
Obsidian är glas som bildas från kiselrik vulkanisk magma. Kemiskt skiljer sig vulkaniskt glas och tektiter mest åt genom att obsidianer innehåller upp till 2% vatten, till skillnad från tektiter, som nästan inte innehåller något vatten alls. Obsidianer kan även uppvisa indikationer på påbörjad kristallisation, vilket aldrig återfinns i tektiter.
Ex. sk. Apachetår
Andra obsidianer är t.ex snöflingeobsidian, mahognyobsidian, regnbågsobsidian, velvet / påfågel obsidian silverobsidian och guldobsidian.