0
Varukorg

Kristaller bildas från rörliga atomer från gas, vätska eller smälta. Storleken på en kristall är ett resultat av hur långsamt avsvalningsprocessen har gått till, tillgång till grundmaterial och utrymmet den har haft att växa i. Med stor plats och under lång tid kan stora kristaller bildas.

I hålrum i vulkangångars närhet gynnas vissa kristallers, bl.a. kvarts, bildande. Där är det varmt under lång tid. Om vulkanen nytänds kan den nya heta magman lösa ut ämnen ur berget och bilda nya mineral. Temperaturen -273,15 C har visat sig vara den absoluta nollpunkten, där all materia är "fruset", stilla. Utöver den punkten har varje ämne sin specifika smält och kokpunkt. Därför kan värme omforma redan bildade mineral.

Ett mineral kan definieras som en på naturlig väg bildad oorganisk substans med fasta kemiska och fysikaliska egenskaper (inom snäva gränser ), avgränsad med en homogen kropp av kristallin struktur som bildats genom en geologisk process. Man har identifierat ca. 5000 olika mineral på vår jord. Vissa mineral är vanliga, som t.ex. fältspat och kvarts, medan andra är sällsynta. Kristallen är den naturliga yttre formen på ett mineral. Den avspeglar hur atomerna sitter ihoplänkade inuti molekylen. Kristallbildningen hos ett mineral sker efter dess naturliga molekylstruktur under de förutsättningar som funnits vid tillfället.

Värmebehandling och bestrålning förekommer för de stensorter som erhåller sin färg på samma sätt i naturen och i dessa fall kan man oftast inte veta om behandlingen skett på naturlig eller konstgjord väg. Dessa behandlingar och även andra behandlingar görs på både kristaller och ädelstenar. 

Det är skillnad på kristallytor och spaltytor. Spaltningar uppstår p.g.a att molekylbindningarna är svagare i de riktningarna. Tänk er hur skiffer spaltar sig så förstår ni en spaltyta. En kristallyta är en yttre sida av en kristall. Skörhet kan även uppkomma p.g.a inre tvinning.


span slot="translation-backtotop" class="brew--back-to-top-link-text">